Nationens födelse

Epokgörande och kontroversiell

birth of nationNär man idag tänker på film så tänker nog de flesta automatiskt på långfilmer, skapelser som sträcker sig över ett par timmar med sammanhållande handling. Så har det inte alltid varit. Under filmens första decennier satt förvisso biopubliken i salongen längre tid men vad man såg var oftast flera kortare stycken och det faktum att det rörde sig om rörliga bilder var förmodligen mer intressant än vad som faktiskt visades. Allt detta ändrades 1915 när Nationens Födelse(”Birth of a Nation”)hade premiär. Förutom att långfilmsformatet här fick sitt genombrott kan regissören D.W Griffiths verk även uppvisa detaljer och berättartekniska grepp som vi idag tar för självklara. Dock kan den här filmen inte diskuteras utan att dess teman, dess människosyn och kanske till och med hela dess väsen är djupt fördomsfull och öppet rasistisk. Något som knappast gör Nationens Födelse mindre intressant och den som är det minsta intresserad av film bör se den och själv bilda sig en uppfattning.

Ett omdebatterat mästerverk

Att rasism och stereotyper idag diskuteras i samband med filmer är naturligtvis inget konstigt, vad som anses vara stereotypt och rasistiskt kan tolkas på ett individuellt plan och diskuteras länge och väl och bör väl så göras så länge fördomar och diskriminering existerar. Dock är det ju så att när någon regissör eller film anklagas för att gå mörka krafters ärenden så uppstår alltid debatt, anklagelsen bestrids och debatteras. Så var det inte 1915 när Nationens Födelse hade premiär. Det krävs tämligen livlig fantasi och ett kreativt sinne för att se något annat än öppen rasism i filmen. Att det är ett faktum att det ökända Ku Klux Klan fick en pånyttfödelse efter den enorma framgången som filmen innebar får ses som ett skolexempel på hur man kan lyfta fram filmmakares samhällsansvar.

Om filmen

Nationens Födelse utspelar sig före, under och efter det Amerikanska inbördeskriget(1861-1865)och skildrar två familjers(en i sydstaterna och en i nordstaterna)öden och sammanlänkning. Detta är ett grepp som gått igen senare, bland annat i den populära TV-serien Nord och Syd från 1980-talet. Den historieintresserade noterar naturligtvis att även om inbördeskriget i hög grad fortfarande präglar USA så är Nationens Födelse extra intressant eftersom det 1915 knappt hade gått ett halvt sekel sedan kriget, med andra ord tidsmässigt inte längre bort än TV-serien Mad Men och dess 1960-tal är för en nutida publik.

Nyskapande grepp

När filmer började visa scener med skådespelare och berättelser så utgick man naturligtvis från det man hade, det vill säga teatern, något som givetvis präglade både estetiken och tekniken. När man idag ska parodiera stumfilmsepoken så gör man det inte sällan med att visa stora gester, högstämda miner och bildspråk som vi idag ser som överdrivet. Man glömmer då bort att stora gester och miner var en förutsättning på teaterscener för att man överhuvudtaget skulle synas för publiken och att detta överfördes till filmduken är bara naturligt. Nationens Födelse bröt med detta och visade närbilder och mer intima skeenden, något som gjorde att biopubliken kom närmre och skapade en helt annan känsla.

En annan detalj, som ofta hänvisas till, är spänningsmomenten. Att klippa mellan två skeenden driver upp handlingen, man kastas mellan två händelseförlopp men nyfikenheten på de bägge drivs upp och spänningen maximeras. Ett exempel är filmens slutscen där Ku Klux Klan kommer till undsättning och deras anstormning alterneras med bilder av några utsatta vita amerikaners allt mer stigande desperation, belägrade av en afroamerikansk milis. Denna scen illustrerar två saker som sammanfattar filmens komplexitet: dels är det en filmtekniskt nyskapande och effektiv scen, dels visar den på filmens rasism som inte kan tänkas bort. Blotta tanken att framställa Ku Klux Klan i en hjälteroll ter sig idag parodisk men filmen är inte det minsta ironisk på den fronten.

Slutord

Att skapa en film som fortfarande hundra år senare inte lämnar någon oberörd får väl ses som en bedrift i sig. Nationens Födelse och dess oomtvistade inflytande på filmhistorien kan heller inte diskuteras utan att rasismen framträder i all sin tydlighet, den är helt enkelt en så stor del av vad filmen är att Griffiths film tjänar både som en varningsklocka och pionjärarbete på en och samma gång.

Kommentarer är avstängda.