Jalsaghar (1958)

Jalsaghar, vilket betyder musikrummet på bengaliska, är en indisk dramafilm från 1958 regisserad av Satyajit Ray. Det är Rays fjärde långfilm, och vid sidan av att regissera den var han även producent och stod för manuset. Manuset bygger i sin tur på den korta berättelsen Jalsaghar av Tarashankar Bandopadhyay (1898-1971), en av Bengalens mest framstående skönlitterära författare. Filmen spelades in på plats i Västbengalen i östra Indien, samt i Aurora Film Corporations studio i Maniktala, Kolkata.

Mottagande

Satyajit Ray uttalade år 1958 att han inte trodde att filmen Jalsaghar skulle nå några framgångar internationellt, men filmen spred sig sakta med säkert utanför landets gränser. Jalsaghar visades på biografer i Europa och USA under det tidiga 1960-talet, och framgångarna utomlands hjälpte till att göra Ray känd i internationella filmkretsar.

I början av 1980-talet genomgick intresset för filmen en renässans efter att Jalsaghar visats i Paris och rosats varmt av den franska kritikerkåren.

Jalsaghar

Citat

”…one of Ray’s most masterly films, exquisitely photographed and directed with a complete, unquestioning mastery of mood…For those willing to place themselves under its hypnotic spell it offers pleasures of unique delicacy.”

  • John Russel Taylor, engelsk filmrecensent

”… [Jalsaghar] challenged the whole convention of songs and dances in India cinema. Audiences…conditioned to the introduction of songs and dances as entertainment interludes and [as] d.ramatic and romantic stresses, had never before been confronted with…classical singing and dancing as integral focal points of realistic sequences.

  • John Coleman, amerikansk filmrecensent för New Statesman

Utmärkelser

År Utmärkelse
1959 All India Certificate of Merit for the Second Best Feature Film
1959 National Film Award for Best Feature Film in Bengali
1959 Best Music Award at 1st Moscow International Film Festival

(Nominerades också för Grand Pix for Best Film)

Handling

Jalsaghar handlar om övergången mellan det gamla feodalsystemet med landägande aristokrater i Bengalen och det nya moderna Indien. Fokus för filmen är feodalherren Baswambhar Roy (spelad av Chhabi Biswas) som hellre ägnar sig åt att lyssna på musik och ordna festligheter i trakten än att försöka åtgärda de skador som uppstått i området när det härjats av destruktiva översvämningar.

Det feodala systemet har rent juridiskt avskaffats av Indiens regering, och när Roy underlåter att göra något åt den ekonomiska krisen utmanas han av en man av folket som lyckats bli rik på att göra affärer. Vi ser alltså samma konflikt mellan gammal bördsartistokrati och framväxande borgerskap som vi känner igen från det europeiska 1800-talet och tidiga 1900-talet.

Istället för att anpassa sig väljer Roy att klamra sig fast vid prestige och familjeära, även om det innebär att han riskerar allt – inklusive sin familj.

I rollerna

  • Chhabi Biswas – Biswambhar Roy, feodalherre
  • Padma Devi – Mahamaya, Roys hustru
  • Pinaki Sen Gupta – Khoka, Roys son
  • Gangapada Bose – Mahim Ganguly, granne
  • Tulsi Lahari – Förman för Roys ägor
  • Kali Sarkar – Ananta, tjänare hos Roy
  • Ustad Waheed Khan – Ustad Ujir Khan, sångare
  • Begum Akhtar – Durga Bai, sångare
  • Roshan Kumari – Krishna Bai, dansare

Produktion

Efter att regissören Satyajit Rays film Aparajito misslyckats med att locka besökare till biograferna var Ray i stort behov av att nästa film skulle bli en kommersiell succé, och valde därför att göra film av den populära och välkända novellen Jalsaghar av den bengaliske författaren Tarasankar Bandyopadhyay. Filmen skulle samtidigt bryta ny mark genom att genomgående innehålla mycket klassisk indisk musik och dans.

 

Medan de förberedde filmningen hade Ray och hans arbetsgrupp svårt att hitta en lämplig plats för att filma de scener som skulle utspela sig i feodalherrens Biswambhar Roys palats. Av en slump träffade de på en man som tipsade dem om Roy Chowdhurys palats ”Nimtita Rajbari” i Nimtita i Västbengalen. Ray beslöt sig för att resa dit och ta en titt, och insåg snabbt att palatset var perfekt för hans vision av filmen. Dessutom fick han till sin förvåning veta att palatsen en gång i tiden hade ägts av Upendra Narayan, den person som författaren Bandyopadhyay hade inspirerats av när han skapade karaktären Roy Chowdhurys.

 

Musik och dans

Ray hade ett nära samarbete med kompositören Ustad Vilayat Khan under produktionen av Jalsaghar, men det tog ett tag för honom att övertyga Khan om att skapa några mer allvarliga och sorgliga musikstycken för filmen.

Exempel på andra medarbetare som var viktiga för filmens musik- och dansinslag är Begum Akhtar, Roshan Kumari, Bismillah Khan, Dakhshinamohan Thakur, Ashish Kumar, Robin Mazumdar och Imrat Khan.

Bevarad för eftervärlden

År 1993 restaurerades filmen av Merchant Ivory Productions, och Sony Pictures Classics visade den i New York tillsammans med fem andra av Satyajit Rays filmer.

Jalsaghar släpptes på VHS år 1995.

Sedan år 1996 har Jalsaghar ingått i The Academy Film Archive.

År 2011 blev en digitalt restaurerad HD-version av filmen tillgänglig på DVD och Blu-ray tack vare distributionsbolaget The Criterion Collection.

Korta fakta om Jalsaghar

Premiär Indien: Oktober 1958

England: April 1962
USA: Oktober 1963

Produktionsbolag Auroroa Film Corporation
Distributionsbolag Contemporary Films (UK)
Edward Harrison (USA)
Land Indien
Språk Bengali
Längd 100 minuter
Regissör Satyajit Ray
Producent Satyajit Ray
Manusförfattare Satyajit Ray
Baserad på Novellen Jalsaghar av Tarashankar Bandopadhyay
Chefsfotograf Subrata Mitra
Editering Dulal Dutta
Musik Vilayat Khan

Kommentarer är avstängda.