Den tyska expressionismen

Den som tror att stumfilmseran på något vis är en enhetlig period, kanske till och med något av en genre gör ett stort misstag om man inte gör en mer ambitiös djupdykning i denna del av filmhistorien. Väl där så inser man hur stor inverkan den tidens pionjärer fortfarande har på filmspråk, teknik och berättargrepp. Expressionismen var en konstyttring som gjorde sig gällande under denna tid och det var inte konstigt att den kom att få inflytande även på filmvärlden. I just Tyskland blev detta extra tydligt och man kan tala om en skillnad gentemot, till exempel, många svenska filmer från samma tid som flyttade fram positionerna vad gäller naturfoto och berättande där naturen och miljöer spelar en framträdande roll.

Miljöer spelar i högsta grad en stor roll i de tyska expressionistiska filmerna men dessa miljöer är helt annorlunda från det mesta från samma tid. Många förknippar detta med abstrakta drag, ibland, för att inte säga ofta groteska. I synnerhet efter Första Världskriget som ju Tyskland förlorade kom detta bildspråk och berättande att nå nya höjder. Samhället hade störtat ner i kaos och skulle något decennium senare fångas upp av nazismen. Detta kaos, detta kulturella vacuum kom att resultera i mycket speciella, inte sällan skrämmande filmer och filmskapare som FW Murnau, Fritz Lang och Robert Wiene skulle bli legendariska.

Centrala gestalter

Även om den tyska expressionismen idag räknas som något av en genre så var filmmakarna sinsemellan mycket olika men med vissa förenande drag. Det mesta av detta hade sin rot i det kaos och den förvirring som rådde efter krigsslutet, den ångest och depression som följde efter att samhället så som man kände det rasat samman. Den kända målningen ”Skriet” av norrmannen Edvard Munch är ett känt exempel på expressionism i konsten och denna anda gick igen även i filmkonsten.

En av de mest kända filmskaparna från denna tid är utan tvekan Fritz Lang som räknas som en av de främsta tyska expressionisterna, även om han föddes 1890 i det som då var kejsardömet Österrike-Ungern. Hans stil kom att få stort inflytande på senare tiders regissörer som till exempel William Friedkin som nådde stora framgångar under 1970-talet med bland annat The French Connection. Langs mest kända film är dock förmodligen Metropolis från 1927 som även är en tidig variant av science fiction och tydligen influenser från denna film kan ses i en mängd senare skapelser som till exempel Det Femte Elementet och Star Wars-serien. Med sin förmåga att skapa mörka, abstrakta miljöer kan Lang även ses som en föregångare till det som kom att kallas film noir.

filmning 1920 talet

Paul Wegener är en annan av de främsta företrädare för denna strömning inom den tidiga filmhistorien. En av hans mest kända filmer är den suggestiva filmatiseringen av österrikaren Gustav Meyrinks ökända roman om det inom judisk folktro fruktade och omtalade monstret Golem som förutom att bjuda på ett fantastiskt bildspråk även ställer grundläggande frågor om vad det innebär att vara människa, påminnande om de som ställs genom Frankensteins monster. Paradoxalt nog, efter att ha lyft fram ett monster som skyddar det judiska folket så kom Wegener att under nazisttiden låta sig utnyttjas i propagandafilmer. Han avled 1948.

F.W. Murnau har i generationer setts som inte bara en av de mest framträdande tyska expressionisterna utan även en pionjär när det gäller gotisk skräck. Idag är vampyren greve Dracula en av de mest filmade karaktärerna alla kategorierna, förmodligen den mest filmade. Även om Murnaus greve i den epokgörande skräckfilmen Nosferatu inte heter Dracula(Murnau tilläts inte använda det av Draculas skapares änka)så baseras den i allt väsentligt på romanen från slutet av 1800-talet och myten som den är som mest känd.

Expressionismen kom att räknas som det som kallades ”degenererad konst” under nazisttiden och många av dess främsta företrädare, bland annat Murnau och Lang sökte lyckan i Hollywood med varierande framgång.

 

Kommentarer är avstängda.